freddo

När streamingtjänsterna blir mer och mer som kabel-TV överväger Edin att säga upp sina prenumerationer.

Först började streamingtjänsterna höja priserna på sina abonnemang, sedan började de satsa på reklamfinansierade alternativ. Nu pratar de om att minska produktionen av originalinnehåll, satsa mer på sändningsrättigheter för sport och billigare produktioner som, enligt Amazons Mike Hopkins, ska få oss att berätta om dem för våra vänner, eftersom stora produktioner som The Boys tydligen inte har lyckats med det.

Edin Jusovic är nyhetsredaktör på SweClockers och beskriver sig som en ung nörd som är ny i branschen. Han gillar att lära sig nya saker och berätta historier. Samt försöka övertala så många som möjligt att spela Brawlhalla eller Half-Life Deathmatch.

Jag ska uttrycka mig enkelt: kabel-TV suger.

Helt plötsligt börjar streamingtjänsterna, som en gång i tiden dödade behovet för kabel-TV, efterlikna kabel-TV. Än så länge har Sverige skonats från reklamabonnemang och löjligt dyra paket som klumpar ihop flera streamingtjänster – med vissa tjänster som jag inte ens vill ha. Tyvärr är det en fråga om "när" det kommer till oss snarare än "om".

Om du har läst min tidigare krönika om hur moderna streamingtjänster får mig att sakna tablå-TV skulle du nog tro att jag välkomnar denna förändring, men så är inte fallet. Jag har alltid uppskattat friheten som streamingtjänster erbjuder. Frihet från reklamavbrott, från att abonnera på ett dussin kanaler som jag inte vill titta på, och framför allt friheten att titta på exakt det som intresserar mig.

Det är en verklighet som sakta försvinner, när reklamfria abonnemang blir dyrare, rättigheterna för kvalitativ underhållning är svårare att hålla kvar och realityprogrammen blir fler. Dels har jag inte råd och dels blir det mer skräpinnehåll, så pass att hela fördelen med tjänsten försvinner.

Jag ska uttrycka mig enkelt: kabel-TV suger. Jag minns när jag var tio år gammal och min pappa kämpade för att få igång en tv-box och sedan krigade med kundtjänsten för att vi inte skulle betala för ett paket med 20 kanaler vi inte ville titta på. En sak som jag ändå ska ge kabel-TV är att det fanns rätt många kanaler som inte hade några reklamavbrott, vilket streamingtjänster verkar jobba emot.

"På ditt lokala kabelbolag så är kunden alltid vår bitch." sades i ett South Park-avsnitt för många år sedan och kan lika gärna appliceras på streamingtjänster snart.

En gång i tiden behövde jag bara Sexan och Fyran för att kolla på Champions League. Sedan behövde jag C More, sedan TV4 Play, nu måste jag vända mig till Viaplay – och dessutom det dyraste paketet. Sorry, men jag älskar inte fotboll tillräckligt mycket för att bränna 700 kronor i månaden på det.

Med tanke på hur mycket Viaplay förändrat sin tjänst den senaste tiden är det nog en tidsfråga innan rättigheterna snart hamnar någon annanstans. Då måste jag åter igen säga upp en streamingtjänst för att prenumerera på en annan. Börjar lika försäkringsbranschen där jag redan gör byråkratisk parkour för att inte bli blåst.

Dåliga tjänster ryker

Kanske ska jag göra som min kollega Calle och övergå till blu ray. Eller att jag bara kollar på filmer på bio, vilket ändå är mitt favoritsätt att se film. Det är dyrare i stunden, men som konsument behåller jag friheten att titta på precis det jag vill när jag vill, och dessutom utan några störande reklamavbrott.

Om jag måste börja betala mer för tjänster jag inte vill ha, som producerar material jag inte tittar på och samtidigt inte kan garantera att programmen de har rättigheterna för stannar hos dem, är i alla fall en sak säker: streamingtjänsterna kommer inte att ha mig som kund i framtiden. Mina pengar kan spenderas bättre någon annanstans.

Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

#krönika

En ny avhandling i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet visar att motståndet mot nya gruvetableringar har ökat i Sverige. Motståndarnas val av mobiliseringsstrategier är stort – och valet är inte alltid vad tidigare forskning och beslutsfattare förväntar sig.

Den globala efterfrågan på mineraler ökar kraftigt. I takt med att antalet gruvetableringar ökar i världen ökar också motståndet mot dem, även i Sverige.

– Gruvmotståndet ökar här precis som i övriga världen, säger Daniel Fjellborg som står bakom avhandlingen.

Första kartläggningen av svenskt gruvmotstånd

Det här är första gången det svenska gruvmotståndet har kartlagts. Tidigare forskning har främst handlat om gruvmotstånd på det södra halvklotet, i synnerhet Sydamerika.

Avhandlingen vid LTU är en av de första som analyserar gruvmotståndet i ett europeiskt land.

– I internationell jämförelse är politisk påverkan vanligare i Sverige vilket kan förklaras med att tilliten till politiker är förhållandevis hög. Det har också varit intressant att upptäcka hur olika kommunerna i Sverige ställer sig i gruvfrågan.

16 gruvkonflikter i Sverige

Avhandlingens slutsatser baseras på en analys av tillståndsprocesser, medierapportering samt intervjuer med aktörer inom motståndsrörelser. Totalt analyseras 16 gruvkonflikter i Sverige mellan 2010 och 2022 i avhandlingen. Forskaren har även tittat på politikernas agerande.

– Man har försökt från politisk sida att påverka sådana här konflikter genom att öka dialogen i tillståndsprocesser.

Men det har inte hjälp alla gånger enligt forskaren.

– Fallet Kallak i Jokkmokk visar att det inte fungerar. I stället sker en sorts arbetsfördelning mellan aktörerna där de som inte är inbjudna till dialogen blir mer motiverade att protestera publikt.

Samtidigt ser gruvmotståndet olika ut i norr och söder.

– Gruvmotståndarna i Sverige använder sig av en mängd olika strategier, säger Daniel Fjellborg.

#Gruvor #Gruvbrytning #Sverige #Luleå-tekniska-universitet

Har Sverige en framtid i rymdindustrin? Det är dags för regeringen att vakna, skriver tre tunga namn från GKN Aerospace.

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

Den 9 juli planeras den nya europeiska rymdraketen Ariane 6 skjutas upp från Franska Guyana. Ariane 6 blir en av få rymdraketer i världen som klarar tunga laster, till exempel större kommunikationssatelliter eller ett flertal mindre. Därmed blir Sverige och Europa mer självständiga och mindre beroende av andra länder. Med tanke på hur vår vardag – med kommunikation, gps, väderövervakning med mera – styrs av olika rymdsonder är rymden idag av största geopolitisk vikt.

Dock, i takt med att rymdens betydelse ökar, är risken överhängande att Sverige halkar efter. Ariane 6 är beställd av det europeiska samarbetsorganet ESA som är samfinansierat av 22 europeiska länder. De bidrag som svenska regeringen går in med i ESA återinvesteras sedan i olika projekt hos svenska företag. För Ariane 6 bidrar GKN Aerospace med turbiner samt munstycke. Flera högst vitala delar. Att GKN Aerospace fått förtroendet visar tydligt att svensk rymdingenjörskonst är världsledande.

Fast det räcker inte med att leva i nuet. Ska svensk rymdindustri stå sig i den framtida konkurrensen behöver den svenska regeringen öka sitt bidrag till ESA. Med cirka 0,05 procent av BNP ligger Sverige idag långt under det genomsnittet 0,11 procent, som utgör medlemsländernas bidrag till ESA. Både våra nordiska grannar Finland och Norge bidrar mer och de stora industrinationerna Frankrike, Italien och Tyskland ligger över genomsnittet. Det är även de länder som gynnas när ESA ska återinvestera i olika projekt, eftersom prioriteringsordningen står i proportion till bidraget.

Vi som verkar inom den svenska rymdsektorn kan ibland tycka att svenska regeringsföreträdare ofta har en hög svansföring om svensk rymdindustri och rymdforskning. Det sipprar i praktiken däremot sällan ner till de på fabriksgolvet. För sanningen är den att om inte regeringen prioriterar upp svensk rymdindustri genom exempelvis större engagemang i ESA, då är risken påtaglig att Sverige inte bara tappar konkurrenskraft utan att svensk rymdindustri hamnar på efterkälken och med det tappar såväl kunnande som arbetstillfällen. Sveriges regering måste helt enkelt i praktisk handling visa att svensk rymdindustri är viktig, inte bara för svenska arbetstillfällen utan framför allt så att Europa med egen rymdverksamhet förblir oberoende från andra länders geopolitiska nycker.

Ariane 6 skjuts upp den 9 juli. Så långt är vi i Sverige med. Men därefter ligger det på regeringens axlar ifall svensk rymdindustri ska ha en framtid.

Karin Johansson, affärsenhetschef Rymd, GKN Aerospace Sweden
Martin Wänblom, vd GKN Aerospace Sweden
Stefan Oscarsson, affärsområdeschef Governmental Solutions, GKN Aerospace Sweden

#debatt

(UPPDATERING: Inget möte idag, reservdatum 20e & 24e juni)

Minns ni november 2023? Ni vet, när våra folkvalda EU-parlamentariker röstade ner kommissionens katastrofala övervakningslag Chat Control 2, helt enligt den europeiska folkviljan och alla rättsstatliga principer. Såhär skrev vi på Bahnhof då:

“EU-parlamentet säger ‘nej’, ‘nein danke’ och ‘absolument pas’ till EU-kommissionens Chat control-förslag! Kan vi snälla lägga liknande Stasi-idéer bakom oss nu, eller kommer kommissionen med Ylva Johansson i spetsen slå till igen?”

Ja – nu slår de till igen. Det belgiska ordförandeskapet ville inte alls lägga Stasi-idéerna bakom sig, utan försöker nu smyga igenom Chat control tjänstemannavägen istället. Som av en händelse precis lagom till att ett nytt EU-parlament bildas.

Idag, den 19 juni, håller alltså EU-medlemsstaternas ständiga representanter (=tjänstemän) i COREPER II en omröstning om Chat control 2. Om förslaget går igenom där kommer nya trilogförhandlingar hållas mellan kommissionen, rådet och det nya EU-parlamentet. Folket har alltså redan sagt sitt för ett halvår sedan, men med det kommande parlamentet ser massövervakningshetsarna sin chans att hasta igenom världens mest omfattande övervakningsapparat. Parlamentet har inte ens hunnit bildas! Uppdatering: Omröstningen är flyttad till imorgon 20 juni!

Det här är alltså precis samma katastrofala förslag som tidigare, med kosmetiska förändringar för att blidka tekniskt okunniga (exempelvis hävdas att E2E-kryptering nu hålls intakt eftersom alla meddelanden kommer läsas av innan de krypteras 🙃)

För dig som vill fräscha upp minnet om vad Chat control faktiskt skulle innebära är det korta svaret: total, digital massövervakning. Läs mer om Chat control i vår tidigare artikel: https://bahnhof.se/2023/04/04/jon-karlung-chat-control-ar-en-demokratisk-katastrof/

Så, hur ska vi förhindra ett införande den här gången? Kontakta din EU-parlamentariker! Berätta vad du tycker om total massövervakning, och förklara varför det är ett hot mot europeisk demokrati! Du kan även hänvisa till att ett införande skulle innebära brott mot rätten till privatliv, privat korrespondens och yttrandefrihet (enligt Europakonventionen artikel 8 och artikel 10, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter artikel 12, samt barnkonventionens artikel 16). Chat control får helt enkelt aldrig se dagens ljus!

Nya forskningsrön stödjer tidigare teorier om pyramidbyggena. Satellitbilder och sedimentanalys har hittat en sedan länge igenslammad flodgren som pyramiderna är byggda längs.

###Vad har hänt?

Frågan om hur pyramiderna byggdes har länge gäckat forskare. Nu kan en forskargrupp från universitetet i Wilmington, North Carolina, USA, ha knäckt gåtan kring hur 31 pyramider i Egypten kunde byggas – hur den enorma mängden material kunde transporteras till platserna.

En tidigare teori som arkeologerna trott på har varit att det måste ha funnits ett vattendrag eller en flod i närheten av pyramiderna där de stora mängderna material kunde transporteras. Och det är just det, en sedan länge försvunnen flodgren, som forskarna nu har hittat.

– Ingen var säker på platsen, formen, storleken eller närheten av den här vattenvägen till platserna där pyramiderna finns. Vår forskning presenterar den första kartan över en av de viktigaste antika grenarna av Nilen som binder samman till de största pyramidfälten i Egypten, säger studiens huvudförfattare Eman Ghoneim i ett pressmeddelande.

Den nya studien har publicerats i tidskriften Communcations Earth and Environment.

Hur hittades flodgrenen?

Pyramiderna mellan Giza och Lisht i Egypten byggdes över en tusenårsperiod med start för runt 4 700 år sedan. Analyser av sediment har tidigare pekat på att Nilen haft flera grenar men att en sådan flodgren sträckt sig förbi pyramiderna har tidigare inte kunnat bekräftas.

Forskarna undersökte i det här fallet radarbilder tagna av satelliter samt analyserade sediment. Även geofysiska undersökningstekniker så som georadar och elektromagnetisk tomografi av området användes för att hitta den sedan länge försvunna flodgrenen.

De har valt att kalla flodgrenen Ahramat som betyder pyramid på arabiska. Ahramat var runt 64 km lång och 200 till 700 m bred.

Flodgrenen har torkat ut och finns inte kvar i dag. Forskningsgruppen tror att det är på grund av en torka som började för runt 4 200 år sedan och inblåst sand över åren.

Hur kan en flodgren förklara pyramiderna?

Platserna där de stora konstruktionerna byggdes var helt enkelt lättillgängliga från den 64 km långa flodgrenen. Och längs Ahramat kunde de stora stenblocket som utgör pyramiderna transporteras.

– Vår forskning visar också att många av pyramiderna i studieområdet har en ceremoniell upphöjd gångväg som löper vinkelrätt mot Ahramat-grenen och slutar direkt på dess flodstrand, säger Eman Ghoneim till CNN.

Enligt studien är det också möjligt att flera ännu oupptäckta tempel finns begravda under sanden längs med den nyupptäckta flodgrenen.

#samhälle #pyramid #satellitbilder #arkeologi

Den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR) terrorklassas av USA:s utrikesdepartement.

Myndigheten lade också till NMR:s tre svenska ledare på sin terrorlista.

”Vi och USA delar bilden av att detta är allvarliga hot”, säger utrikes- minister Tobias Billström (M) i ett skriftligt uttalande till TT.

Terrorklassningen innebär bl.a. att man fryser alla eventuella tillgångar som Nordiska motståndsrörelsen har i USA och att den blockeras från det amerikanska finansiella systemet.

Vägen till dagens nivå av trafiksäkerhet har varit lång och vindlande. Men den hade varit ännu längre om det inte vore för en briljant Volvo-ingenjör vid namn Nils Bohlin.

122332N ils Bohlin – mannen som räddat en miljon liv. Så brukar legenden om trepunktsbältets svenske uppfinnare lyda. Men sanningen är något komplexare än så – och betydligt mer spännande.

Bohlin, som föddes i Härnösand 1920, hade en minst sagt färgstark karriär. Efter sin examen i maskinteknik värvades han av Saab, där han jobbade med att utveckla företagets överljudsplan. Bland hans olika lösningar för att öka flygsäkerheten sticker katapultstolen, vilken Bohlin själv fick ett patent för, ut som den allra största bedriften. 1943 blev Saab en av världens första flygplanstillverkare att introducera den livräddande funktionen som standard.

Hans karriär hade fått en flygande start, men en oväntad utveckling skulle snart ta ner honom på jorden igen.

Nils Bohlin (1920–2002). VOLVO CARS

I mitten av 50-talet bestämde sig Volvo för att göra säkerhet till sitt ledord, inte minst i syfte att differentiera sig på den amerikanska marknaden. Och för att backa upp denna satsning svepte Volvo-chefen Gunnar Engellau helt sonika in och norpade rivalen Saabs illustra säkerhetsingenjör.

Bohlin skred omedelbart till verket för att förbättra vad som paradoxalt nog var en av dåtidens bilars allra största säkerhetsbrister: säkerhetsbältet. På den här tiden var säkerhetsbältet inte standard, utan ett tillval som vissa bilfabrikanter erbjöd. Och efterfrågan var inte direkt överväldigande. De tvåpunktsbälten som bland annat Ford salufört sedan 40-talet hade inget vidare gott rykte, då de fick magen att tryckas ihop våldsamt och huvudet att slungas fram med en oerhörd kraft vid en krock. En uppgift gör gällande att så få som 2 procent av Fords kunder köpte säkerhetsbälten till sina bilar 1956.

Nils Bohlin var dock långt ifrån ensam med att vilja utveckla en tryggare, mer attraktiv lösning. Av de allehanda amerikanska uppfinnare som var före honom på bollen, blev Roger W Griswold och Hugh DeHaven de mest betydelsefulla. Redan 1955 patenterade de ett trepunktsbälte som avsevärt reducerade belastningen på kroppen vid en krock. Intresset från såväl biltillverkare som trafikanter förblev dock svalt. När Saab införde säkerhetsbälten som standard 1958, var det alltjämt i form av primitiva tvåpunktsbälten.

Nils Bohlins uppfinning var inte unik. Men tillsammans med Volvos beslut att införa det som standard fick trepunktsbältet sitt stora genombrott. VOLVO CARS

År 1959 infördes trepunktsbältet som standard i Volvo-modellerna Amazon och PV 544. VOLVO CARS

Med andra ord hade Volvo en gyllene chans att etablera sig som det säkrare valet, genom att bli först med att erbjuda trepunktsbälten som standard. Bohlin, som byggde vidare på en prototyp som redan tagits fram av Vattenfall (i syfte att öka trafiksäkerheten för deras bilburna medarbetare), behövde heller inte lång tid på sig för att slutföra uppdraget. Redan i augusti 1958, samma år som han värvats av Volvo, var hans lösning klar: ett bälte som löpte både över höfterna samt diagonalt längs överkroppen, och som överträffade tidigare varianter genom att snabbt kunna spännas fast med en enda handrörelse. Året därpå infördes den som standard i Volvo-modellerna Amazon och PV 544.

Bohlins uppfinning var inte strikt sett unik (det skulle rentav dröja ett drygt decennium innan den beviljades ett svenskt patent, då snarlika lösningar redan existerade), men det var tack vare honom och Volvo som den fick sitt verkliga genombrott. Med tiden följde hela branschen efter, och etablerade trepunktsbältet som global standard. Bohlin, som sedermera överöstes med utmärkelser och ägnade sin karriär till att propagera för trafiksäkerhet, kom med tiden att betraktas som en av de viktigare personerna i bilens historia. Och förmodligen den som räddat allra flest liv.

FAKTA

Fick flera utmärkelser

Född: 17 juli 1920, Härnösand.

Död: 21 september 2002, Ramfall.

Yrke: Säkerhetsingenjör på Saab och Volvo.

Mottagare av: The Ralph Isbrandt Automotive Safety Engineering Award 1974. Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) guldmedalj 1995.

Invald i: Hall of Fame for Safety and Health 1989. Automotive Hall of Fame 1999.

Irans president Ebrahim Raisi och landets utrikesminister Hossein Amirabdollahian omkom i en helikopterolycka på söndagen. Det bekräftar den iranska regeringen på måndagsmorgonen.

Vraket hittades i ett bergsområde nära gränsen mot Azerbajdzjan under natten mot måndagen efter mer än tolv timmars sökande. Det var tjock dimma i området vid olyckstillfället. Det exakta förloppet kring olyckan är oklart. Det är även oklart hur många som omkom.

Sent på söndagen samlades regeringen för ett krismöte i Teheran som leddes av vicepresident Mohammed Mokhber.

cross-posted from: https://feddit.nu/post/4802778

Socialdemokraterna vill via EU stoppa möjligheten att starta falska konton i sociala medier.

– Alla konton ska gå att koppla till en enskild person, säger S-ledaren Magdalena Andersson.

Förslaget syftar till att stänga ner "trollfabriker" i hela EU, enligt S. Alla som startar ett konto ska vara tvungna att identifiera sig.

– Det skulle stoppa möjligheten att enskilda personer kan sitta med en stor mängd fejkade eller anonyma konton för att vilseleda och sprida hat, säger Magdalena Andersson.

Det ska enligt S inte vara ett krav på att använda sitt riktiga namn utåt. Men det ska alltid gå att ta reda på vem som står bakom ett visst konto.

Förslaget presenteras inför valet till Europaparlamentet, men är inget som parlamentet ensamt kan initiera eller fatta beslut om. Tanken är i stället att driva på den nya EU-kommissionen att ta initiativ till ny lagstiftning.

– När vi valt en kommission går det att framföra de krav man ställer från respektive partidelegation och grupp på den lagstiftning som man förväntar sig framåt, säger partiets toppkandidat Heléne Fritzon.

Beslut om att driva förslaget fattades av S partistyrelse redan i april och då mot bakgrund av ryska påverkansoperationer. Först nu, efter avslöjandet om att SD:s kommunikationsavdelning driver anonyma konton, presenteras det.

#sociala-medier #it-säkerhet #eu

För över 20 år sedan gjorde Nvidia ett gigantiskt snedsteg och lämnade öppet mål för ATI att ta en dominerande position på grafikkortsmarknaden med Radeon 9700 Pro.

Vår resa genom tiden för att fira SweClockers 25-årsjubileum fortsätter och för denna del tänkte jag återvända till grafikkortens härliga värld. Den andra halvan av år 2002 var nämligen en väldigt spännande period, då en felsatsning från marknadens ledande aktör Nvidia lämnade en öppning för rivalen ATI att segla upp till toppen med grafikkortet Radeon 9700 Pro – en modell som på allvar cementerade bolaget som en kraft att räkna med i grafikkortsmarknadens översta segment.

3dfx går i graven och ATI tar över stafettpinnen som Nvidias rival

I vanlig ordning behöver vi måla upp en bild hur marknaden såg ut vid den här tiden, och ett bra avstamp är att börja vid vår första del i denna artikelserie som täckte Nvidias lansering av det första Geforce-kortet år 1999. I slutet av 1990-talet var Nvidias främsta konkurrent Voodoo-makarna 3dfx, men detta skulle snabbt komma att ändras efter millenieskiftet. Under år 2000 hamnade nämligen 3dfx i allvarlig ekonomisk kris, till den grad att de blev tvungna att lägga ned verksamheten.

Voodoo 5 5500 var det sista kortet som massproducerades av 3dfx. Bildkälla: Konstantin Lanzet (CC BY-SA 3.0)

Spillrorna av 3dfx såldes av till Nvidia medan de anställda hamnade hos dels det sistnämnda bolaget men också andra grafikkortstillverkare som kanadensiska ATI. Med 3dfx borta ur leken fortsatte Nvidias moment att öka på grafikkortsmarknaden, där det första Geforce-kortet följdes upp av Geforce 2 GTS, Geforce 2 Ultra, Geforce 3 och Geforce 3 Ti 500. På den tiden gick utvecklingen i en rasande takt, där det i praktiken endast var ett halvår mellan släppen.

Medan Nvidia hade en ledande position vid denna tid var de dock långt ifrån ensamma på grafikkortsmarknaden. Hålet efter 3dfx fylldes nämligen snabbt upp av ATI, vilka tog en aggressiv position med siktet inställda på det gröna laget. Det första steget var att tvätta bort stämpeln från 1990-talets halvljumma Rage-serie med det första Radeon-kortet som lanserades år 2000, vilket bjöd på formidabelt motstånd mot Geforce 2 GTS – med vissa drivrutinshämmande undantag.

Grafikkretsen R100 tog plats i det första Radeon-kortet.

ATI släppte flertalet varianter av Radeon i varierande prestandasegment under det första året, och det blev tydligt att Nvidia kände av en viss press att bredda sitt sortiment av Geforce-kort för att möta olika plånboksstorlekar. I det absoluta toppsegmentet var dock Nvidia generellt starkast, där de dels var mer konsekventa med sina drivrutiner men också snabba med att svara med snabbare varianter av sina kort, likt Geforce 2 Ultra som släpptes månaden efter det första Radeon-kortet.

Under hösten år 2001 lanserade ATI andra generationens Radeon-kort med modellen Radeon 8500 i spetsen – ett kort som på pappret stod sig starkt mot inte bara mot Geforce 3 utan även Nvidias uppfräschade Titanium-kort. ATI:s förbannelse med opolerade drivrutiner slog dessvärre till även denna gång, vilket gjorde att kortet ofta presterande långt under förväntan. Drivrutinsläget förbättrades avsevärt senare under kortets livstid, men succén vid lanseringen uteblev.

Geforce 4 Ti 4600 erbjöd imponerande prestanda för sin tid.

Det gjorde inte saken bättre heller att Nvidia i början av år 2002 släppte lös Geforce 4-familjen av grafikkort, vilka tog ovanligt stora kliv upp i prestanda. ATI låg återigen på efterkälke, men bolaget gav inte upp för det. De hade fortfarande förhoppningar om att kunna slå Nvidia i prestandatoppen, och för att uppnå detta hade de ett ess i rockärmen – en ny trupp riktigt duktiga ingenjörer från ett företag de förvärvat ett par år tidigare.

ArtX – förvärvet som förvandlade ATI till en ledande grafikkortstillverkare

I början av år 2000 förvärvade ATI det amerikanska startup-bolaget ArtX, efter ett budkrig mot bland annat S3 och Nvidia. ArtX grundades några år tidigare av nyckelpersoner och ingenjörer som tidigare jobbat hos Silicon Graphics Inc, där många av dessa hade arbetat på grafikkretsen som användes i spelkonsolen Nintendo 64. Det kommer kanske därför inte som någon överraskning att ArtX första stora uppdrag blev att ta fram grafikdelen till Nintendos nästa spelmaskin – Gamecube.

AMD:s teknikchef Joe Macri som talade på SweClockers 20-årsfest var en del av ArtX-gänget.

När bolaget förvärvades av ATI var de i sluttampen med att färdigställa grafikkretsen "Flipper" som skulle ta plats i Nintendos kommande spelkonsol, och därefter skulle de påbörja arbetet med det som skulle resultera i ett av de mest kritikerosade grafikkorten genom tiderna. ArtX hade inte bara ett välsvarvat ingenjörslag utan även ett rutinerat ledarskap, där det sistnämnda ganska snart tog nyckelpositioner inom ATI och började stöpa om bolagets organisation från insidan.

Nvidias felsatsning lämnar öppet mål till ATI

Frukten av ArtX arbete skulle komma att se dagens ljus i augusti år 2002. Vid den tiden hade Nvidia fortfarande prestandakronan på grafikkortsmarknaden med Geforce 4-serien och väntades behålla denna med Geforce FX-familjen som skulle lanseras i samma tidsfönster som ATI:s nya skapelse. Med facit i hand blev så inte fallet, och Nvidias svar skulle komma att dröja till året efter.

Nvidia hade nämligen höga ambitioner med grafikkretsen NV30 som skulle ta plats i nästa generations Geforce-kort, vars höga klockfrekvenser skulle kräva en helt ny tillverkningsprocess för att ro i hamn. Det rörde sig om den helt färska och obeprövade 130 nanometers-processen hos TSMC, vilken utlovades vara produktionsredo i god tid till lanseringen. Men som många vet går det inte alltid enligt planerna när en ny tillverkningsteknik ska sjösättas (Intel 10 nanometer, någon?).

Grafikkretsen NV30 och Geforce FX-serien missade sitt lanseringsfönster – tillverkningsprocessen var helt enkelt inte tillräckligt mogen för storskalig produktion. Utrullningen flyttades initiellt till december år 2002, men det skulle komma att dröja tills februari år 2003 innan korten faktiskt landade på butikshyllorna. Detta lämnade ett guldläge för ATI att agera ostört i toppsegmentet om nu deras nya skapelse kunde leverera som utlovat.

Med Radeon 9700 tog ATI på sig ledartröjan på allvar.

Den 19 augusti år 2002 visade ATI (och ingenjörstruppen från ArtX) att de inte bara kunde leverera ett snabbt grafikkort, utan även det snabbaste av sitt slag med råge. Tredje generationens Radeon-flaggskepp döptes till Radeon 9700 Pro och baserades kring den helt omstöpta grafikkretsen R300. Denna krets tillverkades på den åldrande, men mycket mogna, 150 nanometers-processen, vilket innebar att klockfrekvenserna var lägre än Nvidias kommande värsting.

Låga klockfrekvenser till trots så producerade Radeon 9700 Pro bolagets hittills största prestandahopp vid ett generationsskifte. Modellen blev först med att introducera stöd för Microsofts grafikgränssnitt DirectX 9 och erbjöd prestanda som fullkomligt förintade Nvidias dåvarande flaggskepp Geforce 4 Ti 4600. Ännu mer överlägset blev kortet när kantutjämning och texturfiltrering användes, och i de fallen var det inte ovanligt att se dubblerad prestanda mot Nvidias värsting.

Geforce FX 5800 Ultra – en underpresterande lövblås

Medan Nvidia var sena till matchen med sitt svar på Radeon 9700 Pro kunde man ändå tänka sig att bolaget skulle återta prestandatronen när kortet väl lanserades ett halvår senare. Intressant nog misslyckades de med detta, då Geforce FX 5800 Ultra presterade långt under förväntan. Arkitekturella snedsteg hos grafikkretsen NV30 ihop med en smal minnesbuss gjorde att kortet hade svårt att hävda sig mot ATI:s regerande toppkort.

Nvidias lövblås, även känt som Geforce FX 5800 Ultra.

Ovanpå detta var gav de väldigt uppskruvade klockfrekvenserna hos grafikkretsen en oönskad bieffekt – extrem värmeutveckling. För att kontra detta var Geforce FX 5800 Ultra bestyckad med en minst sagt biffig kyllösning som tog två kortplatser i anspråk, vilket var extremt ovanligt vid den tiden. Denna kyllösning var helt galet högljudd under 3D-belastning, och många gav kortet det mindre smickrande smeknamnet "lövblåsen".

För att göra situationen ännu värre för Nvidia satt inte ATI och rullade tummarna medan de väntade på att NV30 skulle lanseras. Under tiden förberedde de nämligen en finpolerad version av sin grafikkrets R300 i form av R350, vilken bjöd på högre klockfrekvenser och vissa arkitektoniska förbättringar. Denna tog plats i Radeon 9800 Pro ett par månader efter lanseringen av Geforce FX 5800 Ultra, och lät ATI behålla prestandakronan med god marginal ett helt år till.

Radeon 9700 Pro – ett av de mest ikoniska grafikkorten genom tiderna

När det nu börjar bli dags att knyta ihop säcken på denna återblick tycker jag att det är intressant att dra några kopplingar till min tid jobbandes i datorbutik under denna era. Nvidias grafikkort utgjorde under ganska långa perioder den absolut största försäljningsvolymen, och då speciellt under Geforce 3- och Geforce 4-perioderna. Särskilt populära var mellanklassarna Geforce 3 Ti 200 och Geforce 4 Ti 4200, vilka erbjöd god prestanda för pengen.

Radeon 9800 Pro fick mig att lämna Geforce och Nvidia.

Efter lanseringen av Radeon 9700 Pro skedde dock ett väldigt tydligt trendskifte. Folk slutade helt fråga efter Nvidia-kort och det kändes som att varenda entusiast ville lägga vantarna på ATI:s nya flaggskepp. Jag jobbade i en ganska liten butik, men vi måste ha sålt pallvis av Radeon 9700 Pro samt Radeon 9800 Pro vid den tiden samtidigt som jag kan räkna på en hand över hur många Geforce FX-kort som såldes samma period. Det var också då jag själv lämnade lag Geforce ett tag.

Nvidia skulle inte komma tillbaka på allvar förrän år 2004 med Geforce 6800-serien, men vägen tillbaka till att vara den dominerande kraften på grafikkortsmarknaden skulle bli lång. Dörren till ATI var öppen, och de hade absolut inga planer på att stänga den.

#swec-25